Klockan ringer, på med linnet, strumporna, byxorna och skorna. Tar en smoothie och får med mig vattenflaskan och min telefon. Jag vet var jag ska och kör mot trapporna som skall löpas en hel del varv idag. Parkerar bilen, kör min uppvärmning och tar första rycket i trapporna.

Har en mördarsnigel, eller två mellan benen. Det tar emot, känns konstigt och hänger upp sig. Den sliter sig och vill iväg, ni vet hur de ser ut när de tar sig fram längs gatorna.

Upptäcker att något fattas.

Träna ALDRIG utan trosor.

Må väl,

/Lotta

Efter 2 veckors idiothosta och ont i halsen känner jag äntligen att jag kan börja röra på mig igen.

Jag mjukstartade med 3 promenader för att slå runt blodet i kroppen och få benen rastade. Det kändes bra och jag blev sugen på att ta i lite mer och få svettas. Jag körde mitt styrkepass lite halvhjärtat x 3 rundor med tanke på att jag kände mig svag. Trots att jag kände mig svagare blev det 1 timmes träning och lite ångbastu efter det. Det kändes härligt när jag sedan satt på jobbet med en god kopp te och en rostad frökuse och njöt av en nätt frukost!

Dagen efter tog jag med mig lillasyster på trapp passet som är ganska tufft. Det är 50 trappsteg i 3 etapper som ska springas x 8. Men först lite powerwalk som uppvärmning i 30 minuter. De 4 första rundorna skall löpas varje trappsteg. Nästkommande 4 rundor skall promeneras vartannat steg med överkroppen lätt framåtfälld, då bränner det i julskinkan...

Det kändes bra och jag känner mig på g igen.

/Lotta

Jag har fått göra uppehåll i min träningsplan pga ont i halsen och stark hosta.

Riktigt trisst och det känns som jag halkar efter de andra 2 köttbullarna!

Så lätt det hade varit nu att komma av sig, men tack vare att jag har ögonen på mig får jag den "press" som behövs för att komma igen. Jag väntar på att läka i halsen sen är jag på gång igen.

/Lotta

Min väninna är så fantastiskt snygg i kroppen och sunt vältränad. Jag älskar verkligen hennes former, och jag säger det ofta till henne. Hennes kropp är stark, välbyggd och svänger snyggt på de rätta ställena. Inte smalt tanig på gränsen till benig utan stark och frisk. Hon hänger med mig på en del ute pass och hon är ett bra stöd. Tillsammans kör vi den träning som lämpar sig för mig och hon ropar, peppar och hejar på, när hon varvar mig i såväl backen som på trapporna.

Jag har länge velat köpa ett par tighta träningsbyxor, typ löparbyxor. Jag har aldrig haft en vidare kropp att stoppa i byxorna men nu tycker jag att jag kämpar bra och kunde unna mig ett par snygga byxor. Jag brukar vara avis på min väninna som alltid har så snygga byxor.  Hennes ben blir så tighta och hon får liksom lite lyft på rumpan i sina.

Idag kl 10 ska jag träffa gruppen på Aktiverum City och jag hoppar i ett rosa linne som matchar mina snygga svarta CRAFT byxor och nyinköpta puma strumpor.

Byxorna är nu på, men det är något som inte stämmer. Benen skulle bli lite tightare och rumpan skulle upp en bit, så blir det ju på min väninna. Förtvivlan spred sig när jag insåg att det inte har ett dugg med byxorna att göra. HON ser ut så! Jag då, var blev min nedre del av?

Mina drömmar, förhoppningar, illusioner och okunskap om att kläderna gör kvinnan stämmer alltså inte.

Jag åkte till gymmet, gjorde vad jag skulle och är trots allt nöjd med dagens insats. Mina byxor är jag fortfarande glad för och jag kommer att använda dem mycket och vem vet, en dag kanske när dem har krymp, sitter min rumpa också lite högre upp.

God natt.

/Lotta

Jag väntar otåligt på min tur som jag vore deltagare i Biggest Looser. Killarna i gruppen mäts före mig och de visar båda bra resultat.

Nu är det min tur. Ronny börjar med bystmåttet och skattar när han säger , Nu ska vi se om pattarna har blivit mindre? Haha, med en kupa på B- kanske det inte är det första fettet som jag vill ska försvinna. Men han har rätt. Bystmåttet mäter 95 cm som tidigare mätte 99 cm.

Han går vidare med överarmarna som mäter 29 cm, tidigare mått 35 cm.

Mage och volangerna samlar han ihop och det visar sig att 104 cm har nu blivit 93 cm.

Vi går vidare till stussen och den mäter idag 110 cm som för 4 veckor sedan drog iväg till 117 cm. Låren är idag 57 cm kontra tidigare 66 cm. Slutligen mina små smala vader som jag helst skulle vilja få lite muskler på mäter 37 cm som tidigare låg på 39 cm.

Detta mina damer och herrar är resultatet på 4 veckors träning, bra kosthållning, inget godis, kakor, läsk eller annat skit.

Jag har bara börjat och jag ser fram emot resterande 8 veckor under Doc Ronny Kvist´s vingar.

Det känns kul, inspirerande och ett bevis på att det lönar sig att sköta sin kropp och ta hand om sig.

Hoppas att detta inspirerar dig att packa träningsväskan och ge dig iväg. Har du svårt med motivationen loggar du in på halsolandslaget.se blir medlem för antingen 69 eller 99 kronor i månaden och få all den hjälp du behöver.

Lycka till.

/Lotta

Äter jag för lite?

Tränar jag för lite?

Varför hänger magen över linningen?

Jag blir frustrerad över att inte se ngn skillnad...

Jag skriver och berättar om mina mått som kommer att mätas på onsdag.

/Lotta

Just nu känner jag att det bara står stilla. Jag tränar precis som jag ska, tror att maten är bra och står ändå stilla. Inga sötsaker what so ever har slunkit in genom munnen och därför känns det låångsamt att inte "rasa" i vikt.

Jag kämpar på så får vi se hur det går.

/Lotta

Efter ett riktigt annorlunda och tungt styrkepass med Kula (deltagare i förvandlingsgruppen) coachat av Ronny Kvist känns min arma kropp helt utslagen. Det var övningar som jag aldrig tidigare har varit i närheten av och det var muskler som har varit inaktiva sedan urminnes tider. Det var ett härligt plågsamt pass och jag njuter av att bli dirigerad och slippa tänka själv.

- Kan jag förstå, tänker ni som känner mig!

 Dagen efter var det dags för Kina muren igen, och nu har coachen höjt antalet till 10 ggr.

Första varvet blödde låren av träningsvärk från gårdagen och jag såg fram emot 9 varv till.

Sista varvet tänkte jag överraska mig själv genom att löpa det hela vägen upp. Nu är det så att jag inte kan löpa på raksträcka mer än 100 meter och kände att jag kunde göra ett försök. Jag vet att det kommer 1 löpvarv på nästa veckas schema och jag ville kolla läget.

Fy fasiken, jag tror att jag joggade på samma ställe riktigt länge. Ett tag kom jag ingen vart. Men jag skrek till mig själv ? Hur gärna vill du detta, du kommer dö i morgon om du stannar, hur gärna vill du detta om och om.

Jag kom heeela vägen upp, utan paus. Jag viftade med armarna värre än Rocky Balboa när jag nådde toppen och det kändes underbart!

Min man är inte av den överdrivet komplimang utdelande typen men i går under ett av hans svagare ögonblick ?hmm tyckte han att han eller jag (beror på hur man ser det) var ett steg närmre skelettet. Jag tog det som en komplimang.

Mitt sockersug lyser med sin frånvaro och det gör det lättare för mig att slappna av. Jag är överhuvudtaget inte speciellt hungrig utan jag börjar kunna luta mig tillbaka och njuta av min förvandling som förhoppningsvis kommer att ge lite synligt resultat med tiden.

Nu är klockan 20.17 och jag har 60 minuters promenad framför mig.

Trevlig helg,

/Lotta

Midsommardagen 2010 vaknar jag med en kropp tom på slaggprodukter från godis, chips, läsk, bröd, salta pinnar, feta såser, grädde och glass. Morgonens fisar doftar sallad, räkor, jordgubbar med mjölk, vatten och stolthet. Gårdagen var stundtals plågande av allt gott som serverades och mina val var tydliga men plågsamma. Jag signalerade till min högt respekterade coach, Doc Ronny Kvist att jag satt i ett harem av godsaker och att det var tufft men att jag var stark och avstod. Till svar önskade jag ett ? Bra Lotta, jag e stolt över dig eller liknande men fick ett sms tillbaka där det står ? Jag sitter i ett harem av nakna brudar men pippar ingen av dem. Signalen var tydlig, - Shut up och kör på.

Jag har aldrig träffat de andra 2 deltagarna i vår förvandlingsgrupp men det publiceras tuffa bilder på Kula och Sjölin när de sitter på en liten boll och försöker få upp ett par kilo över huvudet samtidigt som de drar regisserat på munnen för att det ska se övertygande jobbigt ut. Stackare, de verkar ha det tufft. De har möjligheten att kämpa tillsammans och har en stab runt dem som tar foto när de tränar, det verkar jobbigt. Jag kan höra klickandet av deras stavar när de tar sina små promenader och utbyter erfarenheter. De måste vara tungt att ha en träningspartner.

Ni har det dessutom riktigt jobbigt när ni bygger upp era härliga kroppar på god mat, fina viner och kalla öl.

JAG däremot, har ju bara glidit igenom livet som kvinna. Kvinnan har det sååå lätt och har allting serverat. Jag har bara haft ett par ungar i magen som töjt ut magen ett par gånger till dess fulla stretch, som dessutom har för all framtid krackelerat all närliggande hud. Offrat underlivet genom att leverera 2 lastbilar. Som sedan på toppen av det har tok sugit 6 månader var, på det enda som jag hade kvar som fortfarande var snyggt. Vilket har resulterat i två olika storlekar på brösten. Killar, ni har det tufft.

Idag midsommardagen 2010 har jag gått 1,1 mil där hälften var kombinerat upp respektive nerförsbacke. Tempot var snabbare än vanligt och jag kände skinkorna slå mot lårens baksidor.  Jag gräver efter styrkan inifrån i toner till gamla schlagerhits i öronen, samtidigt som min mentor, coach, livsguide, idol och vän florerar sig med de rike i Stockholms skärgård.

Nä, en träningspartner, lite beröm och stöttning vem behöver det?

Puss Lotta

I morse var det dags att göra fett testet. Jag gör det ofta, men känner sällan någon skillnad. Varje gång jag snurrar runt på mina olika dieter gör jag ofta fett testet efter ett par dagar och det går till såhär.

Jag tar vänster hand och klämmer om nedre kanten av vänster skinka. Du hör att jag säger nedre kanten, jag har kanter på min skinka. Om den är spänd och späckad så som den brukar vara har det inte hänt något. Men när den börjar kännas lite lösare då börjar det hända grejor!

Fettet runt magen är inte lika spänt som för en vecka sedan. Skinnet och volangerna är oförändrade men köttet är inte lika späckat. Jag har lite volanger på ryggen också och nu smälter magen mer ihop med ryggen. Jag ser ut som en liten söt sommarkjol med mjuka volanger lagom till midsommar. Nåväl, låren spänner fortfarande när jag sitter på huk eller kryper upp i soffan men jag är övertygad om att de kommer att bli lite tunnare med tiden.

Förövrigt går träningen bra. Idag blev det en långsammare variant på min promenadrunda. Det känns som jag fuskar när jag inte går så fort, men Ronny uppmanar om att det måste vara en intensitets skillnad på mina promenader. Då är det det som gäller.

Jag tycker att maten går ganska bra. Jag tittar ner på mina portioner och ser tallriksmodellen. Jag är lite återhållsam med kolhydrater på kvällen, men det är på eget initiativ. Mitt gigantiska sug efter godis, chips och läsk börjar bli lättare att hantera. Det finns där dagligen men det plågar mig inte lika mycket som för ett par dagar sedan.

Jag kämpar på och ser fram emot att väga mig om 2 veckor.

/Lotta

Jag vet inte hur det är för er, men för mig är det likadant varje gång. Så fort jag går in i en ny diet eller hoppar på ett nytt bantningsknep så blir jag så sur i munnen. Vad beror det på?

Vanligtvis så fort smaken i munnen börjar surna köper jag godis eller tar en glass eller ngt annat att tugga runt på.  Men så fort matvanorna blir bättre och sundare får jag sämre smak i munnen, det är lite synd.

Det fanns en gång en hund i Hälsingland som hette Anja, som luktade fruktansvärt illa i munnen. Så illa att jag inte ville klappa henne, för då flåsade Anja så oerhört mycket så det gick inte att sitta kvar hos henne. Stackare? Hur som helst namnet Anja blev den perfekta signalen när någon luktade illa i munnen. Idag brukar jag och min kollega säga till varandra om vi luktar illa - ska du inte maila Anja? eller nu é det lite Anja, då vet vi båda vad som gäller och ingen annan fattar?perfekt.

Idag, dag 7 blev det en lagom lätt promenad. Jag har varit i gång snart 1 vecka och undrar om det har hänt något på denna kramvänliga kropp?  Jag kan summera veckan som upp och ner. Full med energi, förhoppning, tacksamhet, glädje, positivitet, tankar, funderingar, hunger, träningsvärk, sockersug, rastlöshet, irritation men trivsam.

I morgon börjar en ny vecka och jag fick ett samtal av Ronny Kvist idag där han ber mig att slappna av i min omvandling och inte fokuserar så mycket på vad jag ska äta och inte ska äta.

Han kallar det sunt förnuft?.lätt när man helst vill sitta i en mörk källare och bara frossa sötsaker, helst utan att bjuda..

Jag ser fram emot morgondagen och nytt samtal med coach Ronny.

/Lotta

Morgonpromenaden är avklarad och efter morgondagens promenad är första veckan avklarad. Veckan har präglats av många tankar kring mat och mycket prat om träning. Det är svårt att inte snöa in på att planera hela dagen kring när jag ska, och inte ska äta. Jag är rädd för att bli hungrig. Tidigare i livet??.typ förra veckan, var det så enkelt att slänga i sig en macka eller en påse godis så fort hungern eller suget satte in. Men NU, i mitt nya sunda friska pigga och starka liv får jag tänka mer på vad jag stoppar i munnen och det är lite tuffare. Åtminstone i nuläget och fram tills det blir en livsstil. Nya vanor och nytt tänk. Det jag ska försöka lägga lite vikt vid är att jag har möjligheten att göra ett val. Varje dag. Antingen det gäller vad jag ska stoppa i munnen eller andra vardagliga möjligheter till att styra min dag.

Nu ska jag välja att äta en bra sund frukost och därefter väljer jag att gå in i duschen för att sedan åka till barnens kusin som gifter sig idag.

/Lotta

Jag pratade med en person idag och vi pratade om lite av varje. Jag var nyfiken på om hon följde min blogg på hälsolandslagets hemsida och då svarade hon ? Kommer det gå bättre denna gång, tror du!

Det är den bilden de flesta har kring mig och mitt vikt pendlande. 10 kg upp och 10 kg ner.

Idag är jag monstertrött. Benen känns tunga som elefantben och hungern påminner mig om att det sker en förändring. Jag är låg i humöret och mitt socker sug känns obeskrivligt. Jag känner en tung rastlöshet och har svårt och se den mål bild som Ronny vill att jag ska sträva mot. Jag körde det styrkepass som stod på dagens pass och jag tycker nog att det gick helt okey, trots såriga lårmuskler och en riktigt sliten kropp. Jag har inte tränat på nästan 1 år så jag kan tänka mig att kroppen inte fattar vad som händer.

Jag hoppas att jag är piggare i benen i morgon och att humöret har vänt.

/Lotta

Just nu pratas det mycket om mat, träning och vikt i vårt hem, och jag förklarar för barnen att man inte kan äta hur mycket kakor, godis, saft och bullar som helst. Utan vi måste äta mycket mat för att man förstör magen om man bara ger ?gubbarna i magen? godis, läsk och chips. I kväll var barnen underbara när deras små kommentarer haglade in över mig när vi borstade tänderna och jag förberedde mig för lite före o efter fotografering.

-         Mamma, vi skickar inga bilder till paparazzi för han é inte snäll. (dottern)

-         Mamma, du é fin i klänning för då syns nästan ingenting av det tjocka. (sonen)

-         Mamma vänd dig om får jag titta om du tjock på ryggen också, ja lite é du. (dottern)

-         Oj mamma, du e lite tjock där också, säger dottern och pekar på partiet nedanför troskanten?.Ja, varför skulle den klara sig, tänkte jag!

-         Sonen lyfter upp mina skinkor och säger - kan inte dom sitta lite högre upp?Jo dom har gjort en gång sa jag!

-         Det ena bröstet mamma é längre än det andra?Ja, och det är Ni som har förstört dem tänkte jag?

Det har aldrig tidigare slagit mig att barnen har tankar kring min kropp. Att mannen har sina ideal och önskemål har jag ju fattat, sen länge?men barnen.

Nåväl, min dotter ställde sig bakom kameran och knäppte av lite käcka bilder. Hon tog några kort framifrån, några från sidan och ett bakifrån. Fy fan, hur i helvete ser jag ut bakifrån? Vad é det mannen för ta del av?och aldrig har sagt något! Man har ju hört att när blodet lämnar huvudet på mannen slutar sinnena att fungera. Det kanske jag ska tacka naturen för annars hade jag nog varit rejält utsvulten! Att kroppen inte är hundra framifrån är väl okej där sitter åtminstone ett ganska schysst ansikte som väger upp, men vad fan har jag som lyfter baksidan?.?

Nä, med dem bilderna blinkandes bakom iris kommer definitivt motivationen att öka och i morgon ska jag köra djupare utfall än någonsin?

/Lotta

Dag 4!

Jag ser kexchoklad, mjölkchoklad och chips i allt som har gula och röda färger. Tänk att få tugga i sig, snabbt och ohämmat, med framtänderna 1 eller 2 st kexchoklad. Eller gräva i en chipspåse och sedan dippa i en liten kall ranch dip...oh vad jag anstränger mig för att låta bli. Det ÄR tufft nu.Det är såå lätt att vika ner och säga - jag skiter i det, för att begäret är så stort och mäktigt. Jag grävde fram ett par tuggummi från skåpet och letade om det fanns lite nötter att slänga i näbben. Jag dricker inte alkohol sedan 10 år tillbaka, mest för att jag ville vara absolutist. Jag har aldrig dragits till alkohol och tyckte att då behöver jag inte försöka tycka om det heller. Min stora uppoffring är mitt älskade godis som dessutom är så mysigt att samlas kring och dela med vänner och barnen!

Om jag ska prata lite träning så körde jag som ni vet ett ben/rumpa pass med Ronny igår, och jag kan väl milt säga att det kittlar lite lätt i skinkorna i dag.. Det är inte ofta Ronny får mina skinkor att kittla...

Hur som helst, idag stod det promenad på agendan och jag tog med min vältränade väninna Lotta på en strand promenad som slutade med backe och lång väg hem. Vi var ute i 75 minuter och sista km´n lade min väninna handen på min rygg och förde mig hem. Jag kommer inte undan med att gå i rask takt utan det ska helst vara lite lätt framåtlut i steget... Vi blev sena och jag fick halvspringa sista biten hem..

Grisskär i ansiktet och benhinnor som skriker är jag i hamn och är faktiskt ganska nöjd med dagens insats!

Eller som Ronny sa i går när magen värkte av hunger - Det du känner nu är ingenting mot vad barnen i Afrika känner dagligen så det är bara att shut up och bit ihop!

/Lotta

Djupa ben och utfall, mitt första träningspass med Ronny är klart!! Såå otränad jag är?känner att varje muskel från midjan och ner till  knäna är helt slut?! Jag blev äntligen vägd och mätt och ja, nä jag väntar med att dela med mig av de måtten. Däremot ligger jag och reflekterar över hur mycket han vet och har kunskap om. Det är inspirerande att lyssna på honom och jag är oerhört tacksam över denna möjlighet jag har fått till förbättring.

I övrigt har jag varit hungrig stora delar av dagen och ja, godis har jag såklart tänkt en hel del på! Frukt mättar inte för mig och jag kommer på mig själv med att vilja öppna kylskåpet i ett!

Jag dricker inte speciellt mycket vatten och det beror mest på att jag inte e törstig!

Under passet med Ronny låg det en gul rektangulär bok med en röd text på hans skrivbord. Inget konstigt med det, men jag såg bara Marabou mjölkchoklad framför mig och det sög i alla sockersugna delar i kroppen?

Nu går jag och lägger mig med ett par uppskurna melon bitar?hur mycket mättar det i en uttöjd magsäck???

God natt!

-Hej det är Ronny, vi kör. Det här kommer bli bra!

-Svina i helgen för sedan blir det allvar, sa han.

Jag hoppade och log mitt längsta leende, tack, tack, och åter tack - sa jag!

Jag känner mig riktigt riktigt peppad och jag är i iver att träffa Ronny för mätning och vägning och jag tycker inte att det går fort nog att få "ta av mig kläderna". Jag vill ta kål på min tjocka kropp och för första gången på länge ville jag ta fram den och mäta den.... dock inte att förväxla med annat...!

Jag har inte hunnit träffa Ronny men fick mitt matschema och träningsschema över mail och var snabb att printa ut det.

Jag längtar till mitt första pass och jag skall plocka fram mina anteckningar som jag har sedan i måndags och presentera dem för dig!